Bakgrundsundersökning inför en guidning i Svarttjärnsterrängen

(Död) tall (pinus sylvestris)

Tallen är en av de vanligaste växtarterna i länet, och kanske inte så väldigt fängslande. Men som gammal eller som död blir den dock lite mer intresseväckande. Som stående erbjuder den boplats för en lång rad däggdjur och fåglar och ger näring till smådjur och lavar. Som liggande ger den näring åt mossor, lavar och svampar. Tyvärr får den som regel inte bli gammal, utan avverkas i sin biologiska ungdom, vid omkring 100 års ålder. Det känns lite svårt att relatera tallen till vatten, eftersom tallen faktiskt inte kräver så mycket av den varan, utan trivs utmärkt i torr och mager jord.





Klapperstensfält

Är inte säker, men jag tror att detta är ett litet klapperfält. Klapperstensfälten bildades i samband med avslutningen av den senaste istiden och genom landhöjningen. När landet reste sig och havets vågor slog in, sköljdes allt finkornigt material bort samtidigt som de större stenarna blev kvar, och rundades mjukt. Ett konstverk bildat av naturen. Därav kopplingen till vatten.




Rotvälta

Rotvälta är ett fallet träd där en stor del av trädets rötter med jord och stenar vältrats upp av fallet. Rotvältor uppstår oftast vid hård blåst när rötternas fäste i marken försämrats av hög markfuktighet. Rotvältor kan utgöra stora risker när de skall tas om hand, när stammen kapas kan rotdelen falla framåt eller bakåt och skada eller döda människor eller djur om inte är försiktig. Jag relaterar vatten och rotvälta med att ju större markfuktighet, desto större risk för rotvälta.

Första skolveckan

Ny termin, ny klassföreståndare nya förutsättningar! Det känns väldigt positivt inför det nya året här på Hampnäs folkhögskola, mer strukturerat och med en röd tråd som genomsyrar utbildningen. Vi ska under den här terminen arbeta med problembaserat lärande, där vi elever själv i första hand ska söka kunskap. Kunskap och förberedelse som krävs för att vi ska klara av målet/examinationen med kursen, vilket innebär att vi i praktiken ska "överleva" en vecka ute på "fjället". Vi har gemensamt i klassen kommit fram till 13 lärmål i form av frågor, som vi enskilt ska försöka svara på fram till v 7(minst sju valfria frågor ska besvaras).

Lärfrågorna lyder:

1) Hur ska man klä sig inför en vinterfjälltur?
2) Vilken övrig utrustning krävs för att klara en vinterfjälltur?
3) Vilka faror/risker kan man utsättas för i fjällmiljö?
4) Hur kan man förebygga/förbereda sig inför dessa risker/faror?
5) Hur upptäcker man tecken på köldskador?
6) Vad är hypotermi?
7) Hur tillkallar man fjällräddningen?
8) Hur arbetar fjällräddningen, hur fungerar organisationen?
9) Finns det andra alternativ än fjällräddningen vid nödsituationer?
10) Hur bygger man en (enkel) nödbivack?
11) Finns det andra alternativ (än nödbivack)vid oförberedd övernattning på fjället?
12) Vad kan man göra om man går vilse på fjället?
13) Hur bör man agera om gruppen tappat bort någon person på vinterfjället?

Fråga 11

Finns det andra alternativ (än nödbivack) vid oförberedd övernattning på fjället?

Gran som nödbivack

Om man vill slippa för mycket arbete med att bygga och gräva kan en gran vara ett bra alternativ. Vanligen finns det relativt lite snö under granen. Slå bort snön från grenarna ovanför och rensa bort eventuella torra kvistar och grenar för att skapa ett större utrymme. Grenarna och kvistarna fungerar bra att använda som isolerande material mot markkyla inne under granen.

Liggrop

För att kunna gräva en liggrop behövs ett snödjup på minst 70 centimeter. Snögropen används som en tillfällig lösning som går relativt snabbt att bygga. Man gräver eller sparkar ut den. Det är viktigt att isolera med mycket granris både på botten och på väggarna av gropen, så att man skyddas från kontakt med snön. Slutligen bygger man ett lock av tex slanor, ris, etc som man fäster på skidor och stavar och lägger över sig, som skydd mot ev nederbörd och vind.





Myrstack som nödbivack

Om man hittar en stor myrstack, kan man i en nödsituation övernatta i den. Gräv- eller sparka ut ett hål på krönet av myrstacken. Ta dig sedan försiktigt ned i stacken och skrapa upp barren till axelhöjd. Luften mellan barren kommer att värmas upp av kroppstemperaturen och hållas kvar om det är ett tillräckligt tjockt barrlager. Man behöver tack och lov inte oroa sig för en ”myrinvasion” eftersom de övervintrar under tjälen.

(Källor: "Överleva på naturens villkor", Källman S, Sepp H, ICA BOKFÖRLAG, 2001)

Fråga 10

Hur bygger man en nödbivack?

Tecken på väderförsämring kan vara en varning på att det är dags att avbryta turen och söka skydd på en säkrare plats. Det finns alltid en risk att man på fjället överraskas av oväder, försening, skador, mörker etc. Då är det viktigt att ha kunskaper om hur man gräver en snöbivack. Snö isolerar bra mot kyla och vind i en välgjord bivack, och temperaturen kan då ligga runt noll grader inne i den.
Det är viktigt att ta ett snabbt beslut om att börja gräva innan man blir nedkyld och trött. Det är även viktigt att få i sig något varmt att äta eller dricka för att få energi innan man sätter igång.
Brukligast är att man gräver ut en grotta i snön, för att lyckas med detta krävs en stor snödriva. Lättast att hitta bra snödrivor är i raviner. Gräv en öppning rakt in i drivan och utvidga därefter en bit. Gräv därpå ut sittbänkar/sovnischer på vardera sidan om mittgången. Bänkarna ska vara högre än utgången och taket kupat för att inte haverera.
Täck öppningen med snöblock och skidor och glöm inte att göra ventilationshål, man kan sticka en stav genom taket för att få in syre (hålet bör vara 10 cm i diameter). Om du tänkt laga mat inne i bivacken är det extra viktigt med ventilation. Fältköket tar syre och ökar risken för kolmonoxidförgiftning (http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?) med symptom som huvudvärk, illamående och yrsel.



Copyright Alf Lannerbäck Försvarsbild


Ett ytterligare alternativ är att gräva ut i långsmal nödgrop rakt ned i snön. För lyckas krävs ett snödjup på minst 1,5 meter(gärna djupare). För att mäta snödjupet kan man exempelvis använda sig av en lavinsond eller av ledkryssen (ett ledkryss som precis sticker upp visar ett snödjup på ca två meter). Öppningen kan sedan täckas av snöblock och skidor. Glöm inte att ytterligare isolera med liggunderlag och eventuellt sovsäckar inne i bivacken.

Viktigt att tänka på

Tvingas man gräva ned sig i oväder är det bra att markera bivacken med något synligt kännetecken, detta för att förenkla fjällräddningens arbete vid ett eftersök.Tänk på att alltid ha med spadar och skyfflar vid en planerad fjälltur, och använd gärna vattenavvisande kläder när man gräver.




Övade på att bygga en improviserad "nödbivak" med klassen, vid Rutberget


(Källor: "Ut på vintern", friluftsfrämjandet., "Överleva på naturens villkor", Källman S, Sepp H, ICA BOKFÖRLAG, 2001., www.fjallsaker.nu)

Fråga 9

Finns andra alternativ än fjällräddningen?

Som jag tidigare skrivit är det polisen i samarbete med frivilliga ”lokalbor” som utgör fjällräddningen. I boken ”Överleva på naturens villkor” av Stefan Källman och Harry Sepp står det att även militär och frivilliga civila, tex orienteringsklubbar och skallgångskårer sättas in som resurser vid tex eftersök.

Sjöräddningen

Vid kusterna och till havs ansvarar sjöräddningen för räddning och eftersök. Sjöräddningen består av ett antal myndigheter , som kustbevakningen, marinen och frivillighetsorganisationer (sjöräddningssällskapet)

Källor: Källman S, Sepp H, ”Överleva på naturens villkor”, ICA BOKFÖRLAG, 2001

Fråga 5


Hur upptäcker man tecken på köldskador?

Det är inte alltid så enkelt att upptäcka en köldskada eftersom man snabbt tappar känseln i huden kan det vara svårt att observera att man fått en köldskada. Om man är ute några personer tillsammans är det bra om man har uppsikt över varandra och tittar efter vita fläckar på varandras kinder, näsa och öron, fingrar och tår.

Vad gör man vid upptäckten av en köldskada?

En köldskada bör värmas upp direkt, annars kan det bli en allvarlig skada Det är också viktigt att söka skydd från vind och kyla, helst försöka komma inomhus, och därefter börja en långsam uppvärmning av huden. Det bästa är att värma hud mot hud. Armhålan och ljumsken är bra ställen att värma upp förfrusna händer, fötter mm.

Man ska aldrig försöka skynda på uppvärmningen genom att värma med något upphettat föremål, då kan huden och vävnaden skadas. Man ska heller aldrig massera det skadade området eller gnugga med snö eller is, vilket också kan förvärra skadan. När huden värms upp blir den ofta röd, varm och lite svullen, och det kan göra ordentligt ont. Men det är viktigt att fortsätta uppvärmningen ända tills färgen och känseln helt kommit tillbaka.

Man kan ana att man har en djup köldskada om huden är hård, kall, vitgul eller vit med ett blåtonat, marmorliknande mönster. Det kan också vara svårt att röra på den skadade kroppsdelen. Ett annat tecken på en djup köldskada är att huden inte får tillbaka sin normala färg och känsel efter 20 till 30 minuters uppvärmning.

Djupa köldskador bör bara värmas om man är säker på att den skadade kroppsdelen kan hållas varm tills man får vård. Om man inte kommer att kunna hålla kroppsdelen varm, är det bättre att låta den fortsätta att vara nedkyld. Tinas den först upp och sedan blir kall igen kan skadan förvärras.

Att tänka på

Det är också viktigt att byta om till torra kläder, dricka något varmt och att hålla sig i rörelse.En köldskadad kroppsdel kan lätt bli köldskadad igen. Man bör därför vara extra försiktig med att utsätta huden för kyla tills skadan har läkt helt.


(Källor: www.friluftsaker.nu, www.sjukvardsradgivningen.se,

Fråga 12

Vad kan man göra om man går vilse på fjället?

Varje situation man kan komma att utsättas för på fjället är unik, och det är svårt att beskriva någon definitiv lösning på vad man ska göra. En situation som känns enkel och under kontroll för en person kan upplevas väldigt jobbig för en annan. Faktorer som spelar in kan vara sammankopplat med erfarenhet, personliga kunskaper, fysik, utrustning och allmäntillståndet hos personen i fråga. Att alltid i största möjliga mån vara beredd på att någon oförutsedd situation kan uppstå, kan vara avgörande för att handla rationellt och bevara lugnet.

Källman och Sepp beskriver i boken ”Överleva på naturens villkor” en bra minnesregel som benämns ”STOP”.

• S = Stanna upp! Fatta inga obetänkta beslut. Om man gått vilse, så riskerar man att irra bort sig ännu mer. Det är bättre att ta det lugnt, äta och dricka något och kanske ta på sig extra kläder och byta strumpor. Detta för att fokusera på något annat än den jobbiga situationen (även extra energi) Efter ett tag bör man kunna tänka positivt igen.


• T = Tänk efter! Vad är det egentligen som har hänt, hur ser situationen ut för närvarande? Är det tal om att stanna, fortsätta, eller går det kanske att hitta tillbaka till ”rätt spår” igen?

• O = Orientera dig! Var befinner man sig, kan man se leden, närmaste bebyggelse eller hjälp? Var uppmärksam på tecken efter andra människor. Bra är att ha med sig en visselpipa för att tillkalla uppmärksamhet (man blir fort trött om man måste ropa och skrika en lång stund).

• P = Planera! Lägg upp en plan för fortsatt handlande. Det man bestämmer sig för kan vara avgörande för hur läget kommer att fortskrida, kanske under en längre tid. Att bestämma sig för om man ska stanna eller fortsätta kan vara ett besvärligt beslut, men dock så viktigt.

Några exempel då man bör överväga att stanna

- Skada som lägger hinder i vägen för att gå eller möjligen förvärras vid förflyttning.
- Osäkerhet om väderstreck och färdriktning.
- Sjukdom eller försämrat hälsotillstånd.
- Borttappad eller skadad utrustning.
- Utmattad, psykiskt eller fysiskt.
- Platsen där man befinner sig kanske är säkrare och ger större möjligheter än omgivande natur.
- Vid dåligt väder, svår terräng och mörker.

(Källor: ”Överleva på naturens villkor”., Källman S, Sepp H., ICA BOKFÖRLAG., 2001., http://www.fjall.info/div/thomas_arbete.doc., http://www.civil.se/)